Sjukgymnasten.

Idag var det dags att träffa sjukgymnasten för första gången. Vi fick nämligen reda på att det är kontroller vid fyra och sex månader också. Det hade vi ingen aning om. Men jag ser hellre att vi åker till sjukhuset en gång för mycket än att vi missar något som hade kunnat fixats. Sjukgymnasten var i alla fall mäkta imponerad av Moa. Hon tyckte att Moa var så fin och "hullig", inte ett spår av hennes raska ankomst till världen syntes. Mamman och pappan sög åt sig som svampar! Lustigt egentligen att man blir så lycklig när någon annan tycker att Moa är fin? Det borde ju inte spela någon roll vad andra människor tycker om mitt barn och ändå upptäcker jag att jag står med ett stolt leende på läpparna.

Undersökningen började med att vi fick klä av Moa till bara blöja och sen observerade sjukgymnasten hur hon rörde sig, om hon var ryckig eller jämn i sina rörelser, om hon var liksidig och hur hennes reflexer fungerade. Betyget blev ua, utan anmärkning. Moa är fortfarande lite ryckig men det är normalt vid två månaders ålder. Sen tittades det på hur stabil hon var i nacken, hur hon hanterade att ligga på mage och om hon orkade vrida på huvudet ordentligt. Det senare var nog mest för att vi frågat om hennes förkärlek till att ligga med huvudet åt höger. Allt såg jättebra ut och huvudformen skulle rätta till sig av sig själv så småningom. Vi kan hjälpa henne lite på traven genom att tänka oss för med hur vi lägger henne och fortsätta träna på att ligga på mage. När hon väl lär sig att ligga på mage blir ju baksidan av skallen avlastad per automatik. Den knakande axeln var inte heller något att oroa sig för, den kändes mjuk och rörlig tyckte hon.

Det var mycket stolta och glada föräldrar som lämnade sjukhuset med sin dotter!