My way!

Eller snarare Our way, men det såg klatchigare ut att skriva My way. Det står mig nämligen upp till halsen av goda råd. Jag får goda råd om allt, om saker som vi inte ens har problem med. Folk, oftast mammor till barn som är tio år och uppåt, berättar gärna vad jag ska göra och vad jag inte ska göra. Observera att jag skriver ska, inte kan. För annars minsann kommer jag att få problem framöver. Det vet dom, för så var det för dom och då är det en sanning. Absolut förstår jag att det är av välmening men ibland känns det som om de försöker skriva mig på näsan... Håhå, lilla vän jag har minsann varit mamma myyycket längre än dig. Må så vara. Men ingen av dom har varit mamma till Moa, eller hur? Således gör vi som vi vill och jag märker att ju större och "normalare" Moa blir desto större självförtroende får jag till att göra saker My way!

Och med det fina introt tänkte jag berätta om vår nuvarande rutiner. Skrev om dom för ett tag sedan men mycket har hänt sedan dess och våra dagar ser väldigt annorlunda ut. Vill du jämföra kolla här.

Kl. 8:30-9:00 Moa väcker mig med lite joller och fyrar av ett leende när hon ser mig.
Kl. 9:00 ca äter Moa frukost och slappar efter det en halvtimme i min famn.
Kl 10:00 Somnar hon kanske av en timme och gör hon inte det fortsätter vi konversera varandra.
Kl 11:00-12:30 Någonstans här är det dags för lunch. Olika varje dag beroende på om hon sover eller inte.
Kl 13:00 Nu sover Moa långpasset, brukar bli minst tre timmar. I vagn, famn, bil eller en kombo...
Kl 16:30 Är det dags för middag och efter det är det leka med händerna och jollra som gäller.
Kl 20:00 Kvällsmat och då blir hon så trött att ögonen går i kors när flaskan är slut. Om Moa fick bestämma så skulle hon sova till i morgon bitti. Men vi har ju konstaterat ätt det är My way så....
Kl 23:00 väcker jag henne så hon får i sig lite mer mat. Hon äter sällan ett helt mål så här sent.
Sen är det natt på riktigt, jag går upp och lägger Moa i vaggan och hon somnar alltid innan jag hunnit ur rummet.

Ingen tid är ristad i sten men de stämmer ganska bra. Jag uppskattar väldigt mycket att hon sover hela nätter och för varje natt det sker ökar jag på mitt pluskonto i mammabanken. Sover man dåligt eller för lite så blir man till slut knäpp, fråga vilken kolikbarnsmamma som helst.
När Moa och pappa sover pysslar jag undan det sista, gör i ordning medicinflaskan, diskar flaskor och laddar mat. Japp, laddar mat. Vi gör alltid i ordning fyra mål åt gången och har flaskorna färdiga i kylskåpet. Vi gör som de gjorde på Neo och kocken i mig gillar att förbereda så att det är klart när man behöver det. Mice en place heter det med finare ord.
My way I say!