Sluta blogga?

Eller kanske bara ändra fokus?

Den senaste tiden har mitt behov att skriva av mig minskat. I takt med att Moa blir större har mitt tomma hål i själen krympt. Det tomma hålet har jag tidigare fyllt med ord och funnit tröst hos er läsare, en del av er kommenterar och den stora massan gör det inte. Era kommentarer har betytt väldigt mycket för mig, ni har tagit bort ensamhetskänslan som jag gissar att vi alla går omkring med när något traumatiskt händer i våra liv. Och ni som bara läser har fått mig att känna att mina känslor och tankar betyder något. Det är stort.

Jag gör fler och fler dagboksinlägg,- idag har vi, - imorgon ska vi osv. Inget fel i det men det är inte det behovet jag har. Nu behöver jag njuta av min fina fina dotter och min underbara sambo. Leva familjeliv, påta i trädgården och gå långa promenader i solen. Bloggen blir lite som en påminnelse av vad som varit, hur dåligt jag mått och hur orolig jag varit.
 Det är inte det jag behöver nu!

Vi har en del läkarbesök framför oss, och jag har ingen aning om vad framtiden bjuder på för överraskningar. Kanske uppstår behovet igen?

Den nionde Juni blir Moa sex (6!) månader biologiskt, okorrigerat, på riktigt. Det är stort.
Den nionde Juni ska den här bloggen skickas hit.
Den tionde Juni vet jag inte riktigt vad som händer, kanske ingenting alls...