På torsdag blir Moa tolv veckor och på fredag blir hon 24 veckor.. Tolv-veckorssprånget smög sig på lite grann. Igår på kvällen när jag var ute och påtade i trädgården (grävde och skyfflade bärlager) var pappa inne med Moa och han hade tyckt att hon var lite gnällig. Hon hade sovit lite dåligt på dagen så vi drog slutsatsen att hon nog var övertrött. Jo tjena, idag var det lite värre än gnällig. Med Moas mått mätt i alla fall. Förmiddagen fortlöpte som vanligt men sen... åt dåligt, sov ännu sämre och gnällig. Inte alls likt vår lugna beskedliga bäbis. Det som fick polletten att trilla ner för min del var att hon flera gånger vaknade och var jättepanikledsen på en gång. Jag tycker så synd om henne under de här sprången. Hon vet ju inte vad det handlar om, märker bara att hela hennes värld helt plötsligt blir annorlunda. Hon blir såklart mer medveten och tar ytterligare ett steg mot barnstadiet och bort från bäbisstadiet men det kan jag inte förklara för henne. Tro mig, jag har försökt.
Nu när hon äntligen sover lugnt tar det emot att väcka henne för mat. Kan hända att hon får sova inatt. Ett överhoppat mål tar hon inte direkt skada av, bättre att hon får sova.
Vi har ändå hunnit vara lite duktiga idag. Vi åkte och hämtade ett lass med jord som nu ligger fint utskottat där paviljongen ska stå. Moa halvsov i vagnen när vi skottade och fixade. Hoppas hon inte är lika gnällig i helgen för då ska vi förhoppningsvis kunna stöka undan en hel del där ute...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar