Förlåt...

...alla föräldrar med kolikbarn. Jag har full förståelse för att ni inte tycker om det här inlägget.

Moa är en väldigt lätt bäbis. Hon skriker i stort sett aldrig. Gör hon det så är det för att hon är hungrig och det är ju lätt åtgärdat. Visst, vi har märkt av hennes utvecklingssprång men väldigt lindrigt har jag förstått. Hon sover hela nätter och väcker oss med joller på morgonen. Så när det blir en sån här kväll står vi som handfallna. Vi är inte vana. Känner inte riktigt igen vår dotter när hon inte somnar, inte är nöjd i famnen, vill inte ligga i vagnen, kinkat och rätt vad det är blir hon jätteledsen och vi vet inte varför. Hon är så trött att ögonen går i kors men så fort hon är på väg att somna spritter hon till och kör igång som en duracell-kanin igen. Det borde vara för tidigt för det tredje språnget i hennes utveckling, men å andra sidan är inget "normalt" gällande hennes utveckling. Hon är liksom tre månader äldre fast ändå inte.

Så vad gör man då? Jo, man provar något nytt. Vi gick upp med henne till hennes rum med hennes säng. Lade henne och drog igång musikmobilen. Och medans motorcyklarna snurrade runt runt började hon prata med dom! Nöjd. Och med babyvakten på och mobilen snurrande somnar hon och vi får en paus lång nog att äta på. Faktiskt så sover hon än i sin säng i sitt rum på övervåningen. Trots att mamman förevigade det hela med en blixtbild. Snart är det dags för henne att äta men tills dess får hon sova.