tisdag 29 maj 2012

Stuva undan oron.

Moa har tagit ytterligare ett kliv bort från prematuriteten. Sen igår har vi övergått till vanlig Babysemp istället för deras Lemolac-variant där proteinet redan är delvis nedbrutet. Maten blir lättare att smälta för små känsliga bäbismagar. Moa hade ju det kämpigt med magen väldigt länge och det tillsammans med bråcket gjorde att vi gick över till Lemolac så fort vi kommit hem. Men nu börjar faktiskt Moa bli en stor tjej och än så länge går det väldigt bra med den nya maten. Nästa steg är att sluta med minifomet som hon får före varje måltid.

Men hur det än är så lurar oron, redo att greppa tag. Jag läser om den ena bäbisen efter den andra, födda i mars, som rullar, vänder sig, leker på mage och Gud vet vad. Sånt gör inte Moa än och genast tror jag att det är nåt fel. Att hon ligger efter. Det jag lätt glömmer är att hon kanske gör saker som de andra bäbisarna inte gör. Hon har blivit en hejare på att gripa tag i saker och smaka på dom. Hon har mycket vakentid och babblar och har börjat skrocka för sig själv. Så ännu en gång stuvar jag undan oron. Så länge...

2 kommentarer:

  1. Du gör rätt som stuvar undan oron. Mina barn har inte vänt sig eller snurrat vid 3-månaders ålder och jag tror inte de har greppat riktigt heller som Moa verkar göra, känns som hon är ganska tidig där. Leka på mage tror jag inte heller är så vanligt att de gör då, snarare att de ligger på rygg i ett babygym. Moa verkar vara en helt normal liten tjej men jag vet att som förälder finns det alltid något att oroa sig för, även om detta med utvecklingen brukar släppa efter ett tag när man märker att de lär sig nya saker.

    SvaraRadera
  2. Ja, nån typ av oro kommer nog att finnas med i bilden resten av mitt liv.. :)

    SvaraRadera