fredag 11 maj 2012

I varje por

Bar precis upp Moa till sin vagga och blev så där lamslagen av kärlek som jag kan bli nu för tiden. En rosig varm sovande bäbis i min famn och jag behöver inget mer. 6 kilo kärlek och jag är mamma till världens finaste dotter. Allt jag gör, allt jag tänker göra, så finns hon med mig.

Jag längtar redan tills hon vaknar! ;)

4 kommentarer:

  1. Så känner jag också!:) kan sitta i soffan på kvällen ibland o fundera om jag ska gå in o hämta honom så man kan pussa o gosa lite!:)
    Gud så härligt att Moa växer så bra:) skönt att slippa tänka på det!
    Jag har börjat igen då Hugo äter på "riktigt" nu. Bara tillägg ibland. Får se om en månad vad BVC säger om han måste få mer tillägg.

    SvaraRadera
  2. Haha, ja ibland är det extra svårt att låta bli att pilla på sin sovande bäbis!

    Det är nog bara att inse att oro är en del av vardagen nu. Det är bara anledningarna som skiftar. Spännande att börja med mat! Håller tummarna för att Hugo oxå tycker det.

    SvaraRadera
  3. Visst är det så.
    Bara att få känna deras andetag mot sin kin är vardags lyx.
    Lr få ta upp en nyvaken varm, rosig och glad bebis.
    Det är svårt att tänka, inse och förstå tiden innan de fanns.
    Barn förändrar verkligen livet. Till absolut det allra bästa!

    SvaraRadera
  4. Nu förstår jag det föräldrar försökte förklara för mig innan jag fick barn. Jag trodde jag förstod då men näe, inte ens i närheten...

    SvaraRadera