Försmak...

....på hur det kommer att bli när familjen är samlad under samma tak. Hemma. Tillsammans. Självklara, vackra ord som har känts väldigt avlägsna. Nu närmar det sig, hoppas jag. Om det inte vore för att vi var på sjukhuset skulle jag kalla det för en underbar dag. Vi har myst i massor, hon har legat på mitt bröst och hon har snuttat. Och under tiden jag var där plingade hon en enda gång!! Imorse när jag kom tog jag bort sipapen och hon verkade tycka det var väldans skönt att få vila näsan lite. Under dagen har hon varit helt utan, så bra har hon syresatt sig. Så i min famn har jag haft en snudd på sladdfri bebis. Tokigt att man kan tycka så med tanke på att hon fortfarande har sond, prob och tre elektroder...
Blodtransfusionen hon fick igår gjorde nog susen, hoppas det håller i sig. Man ger ju blod för att kicka igång hennes egen blodproduktion men det är en svår balansgång. Ger man för tidigt kan det istället hämma den processen och ger man sent har bebisen hunnit bli trött i onödan. So far so good, proverna såg bra ut. Jag vill ju så gärna att hon kan få komma hem snart eller i alla fall att jag kan få bo med henne där. Ser på bilden nedan och det tomma hålet i mitt hjärta värker. Klyschigt men sant.

Vi har övergivit sängen och sitter nu i fåtölj när vi myser. Det är mycket lättare att lägga henne till bröstet på egen hand då. Flyttade över en stund till sängen igen idag för att vila och det kändes jättekonstigt. Vi är ju inte sjuka. Men det var jätteskönt att få blunda och slumra lite. Moa har börjat äta åtta gånger per dygn istället för tio och det gör stor skillnad. Mer tid för henne att vila, badas etc. och nu hinner hon bli hungrig och det underlättar ju amningsträningen.

Funderar på om jag ska göra bloggen officiell... Kanske kan den skänka tröst till några föräldrar som mår som jag mådde i början och jag har ju fortfarande dagar när jag är ledsen. Trots allt är ju Moa en solskenshistoria, vårt mirakel, peppar peppar. Och kanske kan den hjälpa utomstående att förstå hur det är. Jag har väldigt svårt att identifiera mig med förädrar till fullgågna barn än så länge. Men kan heller inte se mig som en "äkta" premismamma eftersom Moa är frisk. Huvudsaken är väl att jag kan se mig som Moas Mamma?