Ojojoj, nu förstår jag verkligen det här med att inte hinna göra något när man är mammaledig! Herreminje vad dagarna går fort. Idag har Moa dessutom visat sitt spädbarnsjag på allvar. Vill vara nära nära, hela tiden helst. Gärna somna vid bröstet men vakna om man flyttar henne. Charmigt. Faktiskt. Men inte så tidseffektivt när man har tvätt att hänga, mat att laga och kanske stjäla till sig en vilostund. Tur man har en karl som mer än gärna lagar mat.
På tal om bröst velar jag fortfarande fram och tillbaka hur jag ska göra med amning och pumpning. Har ju pumpat sen hon föddes men har ju alldeles för lite för att kunna försörja henne så ersättning är ju ett faktum. Frågan är ju om det kanske produktionen kommer igång på allvar nu när vi är hemma i lugn och ro och när hon blir lite större så hon orkar snutta på allvar. Som det är nu somnar hon ju väldigt snabbt vid bröstet. Å ena sidan vill jag ju så gärna amma henne, bröstmjölk finns ju av en anledning. Det är bra för bäbisar. Å andra sidan vet jag inte om det är värt det? Om fördelen för Moa blir såpass stor att det är värt att sitta vid den där pumpen var tredje timme. Skulle vara mysigare med en liten Moa där var tredje timme. Om merparten av hennes mat inte kommer från mig, spelar det då någon roll?
Framåt kvällskvisten var det dags för Moas andra biltur och den gick till Farmor, en överraskningsresa. Och jag lovar, Farmor visste inte om hon skulle skratta eller gråta när vi plötsligt dök upp. Sist hon såg Moa låg hon i kuvös och såg riktigt sjuk ut. Och nu var det en riktig bäbis som man fick hålla, titta och lukta på. Lycka!
Ledsen om en del bilder är mörka men blixtbilderna blir så tråkiga men den här kameran och systemkameran har vi liksom inte med till vardags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar