torsdag 26 januari 2012

Tårta!

Det blev tårta med nöd och näppe. Egentligen skulle vi inte ha haft tårta eftersom det fattades fyra gram men vad fasen, sista kvällen på sjukhus var ju också värd att firas! Moa vägde 1996 gram i morse och nu på kvällen är jag övertygad om att hon väger strax över 2 kg. Både Moa och hennes föräldrar är mer än redo att åka hem nu. Veckans ankbild är lite fusk eftersom jag plåtade igår men den blev så bra att det får bli den.


Byxorna hon fick av söta grannarna när hon var nykläckt sitter nu som gjutna! Idag har hon kunnat haft strumpor på sig då vi tog bort den sista övervakningen strax efter lunch. Det var i princip det enda som sas på ronden idag. Kändes lite skumt och jag blev lite fnissig när sköterskan och två läkare bara stod och tittade på henne och log. Till slut sa de att det inte var så mycket mer att säga och att de önskade oss lycka till inför hemfärd imorgon. Har i och för sig varit lite fnissig hela dagen. Känns så overkligt att vi ska få åka hem! En annan sköterska skrattade åt mig här på kvällen för i ena andetaget förklarade jag att det kändes som om vi varit här i hundra år för att i nästa inte alls förstå att det gått så fort! Haha, lyckorus kallas det för tror jag.
När Moa blev av med proben på foten tog vi en liten liten promenad ute i korridoren och jag kände mig nästan busig, som om jag gjorde nåt jag inte fick och att någon skulle hejda mig när som helst. I sanningens namn har hon nog varit utan övervakning några timmar om dagen både igår och dagen före när de glömt att koppla på henne igen. På samma sätt som det gör mig irriterad att de glömt henne är det ju ändå ett gott tecken att det inte är så noga. Hon är ingen riskbebis längre.
En sak som dock är lite tråkigt med att åka hem just imorgon är att vi inte hinner träffa Moas kontaktsköterska innan vi far. Och favvosköterskorna lyser än så länge med sin frånvaro. Hoppas nån av dom är här imorgon så vi kan säga hejdå. There will be tears! Därför är jag extra glad över att den första "vettiga" sköterskan jag träffade här i Gävle jobbade idag så jag fick chansen att berätta för henne hur mycket det betydde för mig att hon dök upp då. Hon blev jätteglad och ville att vi skulle komma och hälsa på sen när Moa blivit större. Klart vi ska. Faktum är att vi ska tillbaka redan på måndag för ett ultraljud på hjärnan och lite senare i veckan för ögonundersökning. Så helt sjukhusfria blir vi ju inte än på ett tag. Men vi får ju åka härifrån igen!
Idag hade vi minimodevisning och jag har valt ut tre möjliga outfits för Moas första bilresa. Här är ett alternativ:

 

Hon knölar gärna ihop sig, vår lilla.

2 kommentarer:

  1. Och filten, glöm inte filten! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ooohh hur skulle jag kunna glömma filten?

      Radera