tisdag 3 januari 2012

Underbara framtid!

Jag har börjat älska händelselösa dagar. Eller nja, det kan ju vara skittråkigt att bara ligga i sängen bredvid medans Moa vilar i sin säng. Och egentligen, särskilt händelselösa är de ju inte heller. Speciellt inte förmiddagarna. Då är det nästan lite stressigt. Det ska bytas blöja, tempas, tvättas, matas kanske tas det nåt prov, ronden kommer och däremellan ska jag pumpa ur mjölk. Så med händelselösa dagar menar jag undersökningsfria dagar. Där inget ont hotar efter nästa timslag, där vi kan ligga känguru tills min rygg nästan går av och Moa är alldeles skrynkelröd och svettig när vi lägger henne i sängen igen.


Moa hade gått ner några gram idag. Blev besviken och orolig till en början, sen inser jag att gårdagens vikt antagligen var en gnutta missvisande. Sköterskorna har börjat ge henne ett helt gram f585 och det gör att hon får det jobbigt med magen igen. Den sanna viktökningen igår var nog hälften av vad siffrorna visade. Tillskottet, f585, i form av proteiner brukar kunna ha den effekten. Idag på ronden bestämde vi oss för att minska ner till ett halvt gram igen och istället öka på maten ytterligare. Vartannat mål äter hon 30 ml och resten 25 ml. Det trodde jag aldrig när vi började ge henne 2 ml!
På eftermiddagen hade jag kuratorsamtal och det blev tredje gången gillt! Jag grät inte en endaste tår denna gång, blev kanske lite rörd men det är som det ska vara. Efter vårt senaste möte fick jag snudd på en uppenbarelse. Jag började på allvar förstå att vi faktiskt kommer att få ta med henne hem! Har nog inte riktigt förstått det. En del av mig är fortfarande kvar i hennes första dygn där vi inget visste och inget var säkert.


 

Undrar om det är ett sätt att skydda sig? Inte våga hoppas och tro fullt ut för vad gör du om det inte blir så? Personalen pratar allt oftare om när vi får flytta till lättvårdssal och det hjälper såklart mig att förstå att det inte heller för dom finns något tvivel om den saken. Pappa Pär har däremot vågat hela tiden, inte haft en tanke på att det ska bli på något annat sätt.
Så modig har jag inte vågat vara förrän nu.
Denna gång bokade vi inte in nåt nytt möte, bollen ligger hos mig och det känns bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar