Ibland blir det som sagt inte som man trott... På ronden idag kom Doktor Sofia in och berättade att kockerna de hittat i Moas blododling troligtvis rörde sig om kontaminering. Hennes snuva var heller inget att oroa sig för, det är just bara en snuva. Och avslutningsvis frågar hon om vi vill åka hem på fredag? Fredag? Va?! Är det sant? Jag tror hon såg min klentrogenhet och sa att vi fick ju ta dagpermis och komma hit och sova igen om vi ville? Nä. Skulle inte tro det. Har vi väl kommit härifrån så åker vi nog inte tillbaka frivilligt för att sova. Så imorgon tas sista övervakningen bort och på fredag inväntar vi pappa och sen åker vi hem. Känns så konstigt. Ska de inte ha nån typ överlämning? Ett stort informationsmöte där de berättar allt vi behöver veta? Eller ska vi bara ta henne och åka? Sen inser jag ju att vi känner Moa så bra vid det här laget att det inte kommer göra någon skillnad att vara hemma. Samma saker ska göras och samma goa Moa är det ju. Allt kommer förhoppningsvis att vara mycket enklare hemma, Vi kan lägga henne i vagnen för en tupplur och dra med henne till det rum vi vill vara i. Och bara det; ha fler rum än ett att vara i. Snickarstackarn hinner dessvärre inte klart men tacka fasiken för det! Även det kommer att lösa sig på bästa vis.
Mamma kom förbi en snabbis så jag gick ner i entrén och mötte henne eftersom det är besöksförbud på sjukhuset. Hon hade med sig en present, ett babynest som hon sytt till Moa. Uppe på rummet blev det invigning. Jag har en väldigt duktig mamma!
På kvällskvisten fick vi lära oss hur man gör HLR på bebisar. Inte för att vi måste utan för att vi ska känna oss lite tryggare. Om nåt skulle hända kanske nåt har fastnat iaf...
Höll nästan på att glömma; Idag vägde Moa 1968 gram! Hoppas vi går över 2 kg imorgon, då blir det tårta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar