Efter att jag skrivit dagens inlägg gick jag tillbaka lite i min egen blogg och läste lite. Genast vällde tårarna upp i min ögon. Man kan lugnt säga att det varit en turbulent tid och nu när vi kommit hem är det lätt att tro att allt är över. Men det är kanske inte så lätt, inte så bara att gå vidare. Jag började ju blogga i "hemlighet" som en dagbok för att komma ihåg. Gjorde den officiell för några dagar sen. Jag hoppas någon kan tröstas av min historia. Det går bra, även om det inte blir som man trott. Vi har en neonatalvård som är ledande. Det behöver inte innebära men för livet. Man får komma hem till slut och vara med om allt det underbara också.
Jag önskar jag hade hittat en sån blogg när jag mådde som sämst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar