Ultraljud och närhet.

Idag var det dags att att åka in till sjukhuset igen, tack och lov visste vi ju att det bara var att åka därifrån efter uträttat ärende. Vi hade ett inbokat ultraljud på hjärnan, det andra och sista. Det såg lika bra ut den här gången som sist. Hon går från klarhet till klarhet våran lillefis, När läkaren berättade att det såg fint ut insåg jag att oron inte riktigt släppt greppet om mig. Den finns där, varje dag, hela tiden. Trots att det går så bra med allt är det svårt att greppa att hon är så fulländad som hon är eftersom hon kom så tidigt. För vecka 28 är tidigt även om det räddas bebisar från vecka 22-23. Om man föds i vecka 28 är överlevnadsprocenten över 90! Inte illa av svensk sjukvård.
När vi ändå var på sjukhuset passade vi på att träffa hemsjukvården där istället för hemma. Hon vägdes till 2186 gram och har alltså gått upp över 150 gram över helgen. Jag tog tillfället i akt att prata bröstmjölk kontra ersättning. Det visar sig att det lilla jag kan pumpa ur och ge henne gör vare sig från eller till. Så nu har jag bestämt mig för att sluta pumpa! Jag ger upp, orkar inte mer, vill inte mer känna mig misslyckad när jag ser de ynka ml det blir. Istället har vi börjat träna med nappflaskan och det har gått bra de två gånger vi hunnit prova. Jag känner en gnutta sorg att jag inte heller lyckades med den mammagrejen, amma, men tröstar mig med att jag hållit ut jäkligt länge och att hon i alla fall fått den viktigaste mjölken. Mjölken i början är ju särskilt fet och näringsrik och den har jag ju givit henne.
Dagen har fortsatt med mycket närhet, hela familjen har varit trötta idag. Jag och pappa har turats om med att ligga nära Moa och vila/sovit med henne. Undrar vem som uppskattat det mest?

Vill avsluta med att visa bästa grannarnas present till Moa. En miniresväska så att hon har något att packa i när hon lessnat på mamma och pappa och vill rymma två hus bort. Som den prinsessa hon är fick hon don efter person också. Tänk när hon kan ha tiaran...

Jag har äntligen repat mod och börjat med virkningen men än så länge är det inget att visa upp direkt. Övning ger färdighet har jag hört. Jag ser framför mig matchande mössor till mig och Moa, nån söt converse och såklart Ugglemössan jag förälskat mig i.